träning, finska sopor och vykort
legat på latsidan med träningen sedan jag kom hit, men idag så har jag verkligen ändrat på det! Sprang i intervaller till något okänt, finskt ställe. Och hem igen. Det enda som saknades på min löpartur är min älskade gamla mp3 som har ett batteri som håller. Dagens musikmaskin dog efter en halvtimma, grr jag blir så arg! Hinner knappt lyssna på den innan den måste laddas igen.
Jag sprang riktigt snabbt vissa gånger, och det var verkligen skönt. Konditionen är det faktiskt inget fel på, trots att jag bara sprungit två gånger sedan jag kom till Finland. Det enda som ibland hindrar mig är hjärnan. När jag själv tycker att det ska vara jobbigt, ja då saktar jag ner. Blir så trött på det och ska öva på att tänka positivt så att jag får ut mer av träningen.
Skulle nu vilja duscha, men min handduk ligger i tvätten så jag får vänta på den. I min väntan har jag faktiskt städat. Dammsugit, torkat bort, sorterat kläder och saker på mitt rum. Plus att jag lokaliserade sophuset, ett hus bakom ett annat hus och som är helt omöjligt att hitta om man inte frågar någon snäll finsk själ på engelska. Det var precis det jag gjorde. När jag trodde att segern var vunnen och äntrade soprummet upptäckte jag till min förskräckelse det jag alltid nog har vetat men ändå inte: finnar sopsorterar allt. Dom har verkligen tagit sopsorteringen till en ny nivå här, jag möttes av över 10 soptunnor där man skulle lägga specifika grejer. Tur att jag är så bra på finska - naaaaat.
De små lapparna på varenda tunna sa mig ingenting. Mina kunskaper sträcker sig till roskis (soptunna) vilket olyckligtvis var det enda ordet som inte stod på någon av soptunnorna.
Det hela slutade med att jag var tvungen att öppna dem, varenda en. Ändå kan jag inte skaka av mig känslan av att jag slängde soppåsen på fel plats.
Jag har som sagt världens bästa mormor, och idag fick jag ett vykort från henne! Naaw, vad glad jag blev. Hon är verkligen guld värd. Det bör nämnas att jag skickat ett till henne också.
Jag sprang riktigt snabbt vissa gånger, och det var verkligen skönt. Konditionen är det faktiskt inget fel på, trots att jag bara sprungit två gånger sedan jag kom till Finland. Det enda som ibland hindrar mig är hjärnan. När jag själv tycker att det ska vara jobbigt, ja då saktar jag ner. Blir så trött på det och ska öva på att tänka positivt så att jag får ut mer av träningen.
Skulle nu vilja duscha, men min handduk ligger i tvätten så jag får vänta på den. I min väntan har jag faktiskt städat. Dammsugit, torkat bort, sorterat kläder och saker på mitt rum. Plus att jag lokaliserade sophuset, ett hus bakom ett annat hus och som är helt omöjligt att hitta om man inte frågar någon snäll finsk själ på engelska. Det var precis det jag gjorde. När jag trodde att segern var vunnen och äntrade soprummet upptäckte jag till min förskräckelse det jag alltid nog har vetat men ändå inte: finnar sopsorterar allt. Dom har verkligen tagit sopsorteringen till en ny nivå här, jag möttes av över 10 soptunnor där man skulle lägga specifika grejer. Tur att jag är så bra på finska - naaaaat.
De små lapparna på varenda tunna sa mig ingenting. Mina kunskaper sträcker sig till roskis (soptunna) vilket olyckligtvis var det enda ordet som inte stod på någon av soptunnorna.
Det hela slutade med att jag var tvungen att öppna dem, varenda en. Ändå kan jag inte skaka av mig känslan av att jag slängde soppåsen på fel plats.
Jag har som sagt världens bästa mormor, och idag fick jag ett vykort från henne! Naaw, vad glad jag blev. Hon är verkligen guld värd. Det bör nämnas att jag skickat ett till henne också.
