just the way you are
Min dag har bestått av en rad känslostormar. Glädje, skratt, uppgivenhet och tristess har blandats med... skoskav och ett stort sug efter kebabrulle. Ja, så kan man enkelt sammafatta dagen.
Det känns som en hel evighet sedan klockan var 07.00 och jag satt på bussen med Andy in till stan. Och klockan tickade inte snabbare med en mattelektion och en hemsk kemilektion. Ibland undrar jag verkligen varför jag valde att läsa natur.
I högstadiet var SO-lektionerna bästa ämnet, medan NO;n bara var..ett nödvändigt ont.
Om jag när jag var femton bast skulle fått reda på att jag som artonåring skulle sitta i en lektionssal med hundra bekymmersrynkor i pannan och lyssna på en lärare som spydde ur sig otydligheter och sanningar man aldrig någonsin tagit sig tiden att utforska skulle jag nog...valt en annan linje.
Men det kanske är det som gör linjen så speciell? Det faktum att man inte vet ett piss när man börjar, och aldrig heller fått en möjlighet att lära sig något sådant . Att få reda på sanningar som för andra människor är okända och lära sig dem. Ett ständigt lärande, det är vad jag skulle beskriva min skolgång som. Ett konstant, intensivt lärande.
Och vet ni vad det värsta är? Ju mer man får lära sig om saker och ting, desto mer inser man hur mycket man inte vet ett skit om. Men det är nog också det som gör att man pluggar vidare och ibland, konstigt nog (har nog feber kan inte tro att jag skriver detta) vill lära sig nya saker bara för att få veta mer. Vi vill nog alla vara lite besserwissers innerst inne i våra kalla stenhjärtan.
Det känns som en hel evighet sedan klockan var 07.00 och jag satt på bussen med Andy in till stan. Och klockan tickade inte snabbare med en mattelektion och en hemsk kemilektion. Ibland undrar jag verkligen varför jag valde att läsa natur.
I högstadiet var SO-lektionerna bästa ämnet, medan NO;n bara var..ett nödvändigt ont.
Om jag när jag var femton bast skulle fått reda på att jag som artonåring skulle sitta i en lektionssal med hundra bekymmersrynkor i pannan och lyssna på en lärare som spydde ur sig otydligheter och sanningar man aldrig någonsin tagit sig tiden att utforska skulle jag nog...valt en annan linje.
Men det kanske är det som gör linjen så speciell? Det faktum att man inte vet ett piss när man börjar, och aldrig heller fått en möjlighet att lära sig något sådant . Att få reda på sanningar som för andra människor är okända och lära sig dem. Ett ständigt lärande, det är vad jag skulle beskriva min skolgång som. Ett konstant, intensivt lärande.
Och vet ni vad det värsta är? Ju mer man får lära sig om saker och ting, desto mer inser man hur mycket man inte vet ett skit om. Men det är nog också det som gör att man pluggar vidare och ibland, konstigt nog (har nog feber kan inte tro att jag skriver detta) vill lära sig nya saker bara för att få veta mer. Vi vill nog alla vara lite besserwissers innerst inne i våra kalla stenhjärtan.
