mitt personliga misslyckande
En helt vanlig fredag. Men ändå inte. Denna fredagen var speciell. Det var skolfotografering.
Sprayen fanns i ett fast grepp i handen, likaså hårborsten. Skor? Ett par med en liiiten klack, inget märkvärdigt.
Klockan närmar sig tolv, luften är full av spray i min lilla egna make-up studio. Toan med andra ord.
Klar.
Vi går mot fotorummet. Alla sneglar på sig själva i varenda reflekterande ruta vi går förbi. Vid matsalsdörrarna lyckas vi nästan förstöra vår fasad som visar upp obekymrade ansikten, ett coolt I-don't-care-how-I-look-gäng på väg mot fotosessionen, när vi nästan snubblar över varandra när vi går förbi speglarna. Plötsligt gick tempot från lugn språngmarsch till snigelfart.
Nog om det. Vi sprang vidare in i fotorummet, bakre raden fick platseeeeeer... inte jag.
Mellersta raden fick plaaaatseeeeer... INTE JAG
För första gången ever fick jag sitta ner. Under mina tolv år i skolan har aldrig detta hänt. Jag har blivit en jävla kortis.
Sprayen fanns i ett fast grepp i handen, likaså hårborsten. Skor? Ett par med en liiiten klack, inget märkvärdigt.
Klockan närmar sig tolv, luften är full av spray i min lilla egna make-up studio. Toan med andra ord.
Klar.
Vi går mot fotorummet. Alla sneglar på sig själva i varenda reflekterande ruta vi går förbi. Vid matsalsdörrarna lyckas vi nästan förstöra vår fasad som visar upp obekymrade ansikten, ett coolt I-don't-care-how-I-look-gäng på väg mot fotosessionen, när vi nästan snubblar över varandra när vi går förbi speglarna. Plötsligt gick tempot från lugn språngmarsch till snigelfart.
Nog om det. Vi sprang vidare in i fotorummet, bakre raden fick platseeeeeer... inte jag.
Mellersta raden fick plaaaatseeeeer... INTE JAG
För första gången ever fick jag sitta ner. Under mina tolv år i skolan har aldrig detta hänt. Jag har blivit en jävla kortis.
