blöt hund, jag?
Var jag fick den meningen ifrån vet endast gud(arna?). Jag tänker sannerligen inte tjata in mig i en massa religiösa och filosofiska frågor denna kvällen, det finns det så många andra som gör. Just nu känner jag bara för att göra... absolut ingenting.
slentrian
Enda gången saker inte är som dem ska är morgnar då man vaknar och tänker "yes, idag kommer det att vara annorlunda!"
Men nej, det är det aldrig.
Jag har ingen smart lösning på detta problem, och även om jag kan tänka mig varför jag känner som jag gör så vill jag bara lämna denna tanke åt sitt öde och inte ödsla energi på annat än att försöka klara de sista månaderna.
let's be happy
Och vad jag ska göra efter det är förmodligen redan spikat och klart - ska till gymmet med Zerina.
Vad mer kan jag berätta för er denna underbara morgon? Förutom att tantgympan var väldigt,väldigt jobbig igår och att jag kraschade i sängen efteråt så nej, ingenting.
utfyllnad

don't stop believin'
Idag har jag varit i stan, likt alla andra dagar. Skolan är ju där. Men när vi slutat så var jag på stan som man tänker sig den - lycklig, full med kläder och glada/weird ppl. Gick runt en stund med min vapendragare tillika bästa - värsta? - vän Zorro.
Vi gick in på H&M där vi stannade hur länge som helst och testade diverse klänningar, skor och även en shortsdräkt som sannerligen inte satt som den skulle.
Fastslog - som jag gjort hundra gånger förut - att min rumpa dödar alla slags jeans som finns. Förklaringarna till detta fenomen är många, men min fasta och orubbliga åsikt är att Gud hatar mig och vill bestraffa mig genom att låta mig få den värsta hängrumpan i hela världen. Zerina hävdade dock att jag inte har nån rumpa alls. Men hur kommer det då sig att något enormt stort alltid sabbar jeansrumpan? Det är ju knappast mina lår
när jag dricker kaffe ska man..
- ..fort dra blicken till tröjan och notera om den är vit eller ej. Om den är det är det ens plikt att snabbt som ögat ta kaffekoppen ur mina händer. Vita tröjor tenderar att bli kaffedränkta annars. Tro mig det har hänt fler gånger än jag kan räkna med fingrarna.
- ..ifall man har något viktigt att berätta vänta tills jag druckit upp. Detta för att dels undvika missöden som det över, dels för att jag inte kan göra två saker samtidigt.
the powerlady
Och såklart har jag ett mål med träningen. Jag vill ju inte precis springa 1 km och svimma, jag vill ju att det ska gå framåt. Och ibland går det framåt, men ibland inte.

11 år gammal
new
the big question
När jag återupptog mitt bloggskrivande för mer än ett år sedan så gjorde jag det för att underhålla folk. Förr skrev jag roliga texter om vardagsting. Kryddade med lite sarkasm, ironi och en massa kärlek. Och det underhöll inte bara folk, utan även mig.
Nuförtiden ser jag inte så mycket humor, jag ser den kalla dystra verkligheten.
Kanske är det för att livet är hårt - inte bara mot mig, utan mot alla - eller kanske för att jag helt enkelt blivit en torris *bam bam baaaam*. Jag skriver om det som berör mig, och just nu är det skolan som kretsar i huvudet 24/7. Men kanske är det dags att göra detta till en plats där såna saker är förbjudna att skriva om. För vad vinner jag på att skriva ut mina bekymmer här? Det enda jag får är ännu mer magvärk eftersom det är så mycket som måste göras.
och dessutom så kommer jag aldrig skriva om mina personliga problem här. Internet är en plats för glädje och kontakt, inte för smutskastning och skitsnack vilket vissa inte förstått än. Jag tänker aldrig, aldrig sänka mig till den nivån då jag skriver ut elaka saker om andra personer, för jag är smart nog att ifall jag har problem med någon ringa personen i fråga och reda ut det.
och ja, det var väl en av mina dolda agressioner, haha.
Så då är det stora frågan vad jag vill skriva om.. det är den stora frågan. Och idag har jag inte svaret på den. Kanske imorgon, eller i övermorgon, eller kanske aldrig. Kanske har min kreativitet tagit slut, och kanske kommer jag i framtiden nöja mig med att stalka mina vänners bloggar.

coolaste katten ever
let's go crazy
Hursomhelst så kommer mami hem idag, och faktum är att städplanen ännu inte satts i verket. Hon kommer nog hyra barnvakt nästa gång hon åker bort. Och då bör det nämnas att vårat hushåll om 11 månader på pappret inte innefattar några barn.
Idag är det en historiens dag. Varför? Jag inleder min sista termin på gymnasiet. Idag börjar nämligen vårterminen officiellt på Bäckängsgymnasiet. Yes!
fredag
den där fysiken ja
prov
redovisning i svenska på 25 minuter med jillian
status:
pluggar lite halvengagerat till provet och angående redovisningen har jag & Jillian fortfarande inte kommit underfund med vad den ska handla om.
Ååååh vad trevligt!
try to please ya
I can't afford a ferrari
But that don't mean i can't get you there.
I guess he's an xbox and I'm more atari
But the way you play your game ain't fair.
I picture the fool that falls in love with you
- oh shit she's a gold digger -
Well
- just thought you should know nigga -
Ooooooh
I've got some news for you
Yeah go run and tell your little boyfriend!
old days
Vart är jag, Ida, om 10 år?!
Häromdagen funderade jag över vad jag ska bli när jag blir stor, är ju liksom ett plus i kanten att veta det vid dethär tillfället. De som går yrkesförberedande program vet FÖRHOPPNINGSVIS vad dom ska göra med livet, och de som läser naturvetenskap/samhällvetenskap har väl förhoppningsvis ett humm om vad framtiden ska innebära.
-Men inte jag! Nästan sjutton år gammal och begraven i plugg veckorna igenom, och inte en aning om vad jag pluggar för. Jag tänker inte "Mycket plugg, men det är värt det, jag ska bli DET och då måste jag kämpa för det!"
Mina tankar en sen pluggkväll är mer; "Någon gång ska jag söka till NÅNTING och det leder mig NÅNSTANS och förhoppningsvis gillar jag det.."
Om någon frågar mig vad jag ska arbeta med när jag blir stor (arbetande vuxna människor utgör majoriteten av den frågande skaran nyfikna människor), så blir det först ett eeeh.. följt av ett vet inte... följt av ett kanske ditt eller datt... följt av ett panikslaget jag har ju lång tid på mig att bestämma.. när jag inser hur osäker min framtid är. Jag har haft tio år på mig nu, sedan första dagen jag klev in i Svaneholmsskolan med entusiastiska steg.
När jag var liten skulle jag bli brandman eller polis -yeah right. tanken på att bli brandman är ju fin -springa in i brinnande hus och rädda människor, släcka bränder och bli hjälte för dagen. Så är det på film iaf. I verkligheten är det nog liiite mindre glamoröst, även om brandmännen gör en väldig insats för samhället. Men bara tanken på mig som en brandman -nej tack. Jag tror jag räddar brandkåren från mina dagliga klagomål om mitt hår. Och tänk hjälmen man måste sätta på sig om man är brandman, no way!!
I still love you
morgonsludder
Haha, det är sant. Varenda gång jag ser på det så blir jag helt tårögd som en annan lipsill.
baby baby baby why do you wanna hurt me so bad?
Har suttit och glott på mitt tilltänkta matteprojekt i en timme om inte mer och innan dess försökte jag plugga till mitt fysikprov nästa vecka. Vem sa att man skulle koppla av när det är lov?
Näe, inte var det jag i allafall.
memories are forever













2011 bjuder på..
- en studentresa till Egypten med Zirri & Jill.
- studenten! Längtar
- mitt sista halvår på gymnasiet, om allt går som det ska