IDLISH

Hej tjejer. Och ni andra.

Idag är det fredag, och Zerina är sjuk. Men hoppas hon dyker upp ändå, weird att gå till skolan utan henne. Det händer inte ofta.
Ska till skolan och ha matte, för tydligen är matten way to important att skippa även på våra heliga projektveckor. Det är väl bara att bita ihop antar jag. Lovisa ska i allafall  dyka upp, hon har klippt sig och jag vill verkligen undersöka den känsliga luggen.
För luggen är a och o, det är inte en åsikt utan bara ren fakta. En frisör är bra på att klippa hår, men en lugg är en helt annan sak. Det blir alltid fel, lita på mig för jag vet. Och just därför brukar alltid min morsa få klippa till den innan jag går till frissan. På det sättet slipper frissan bry sig om den.

Nu måste jag välja kläder, och det är ingen barnlek. Som ni vet sedan innan har jag den värsta häcken i historien, och att göra den mindre uppseendeväckande är oftast ett mission impossible.

för dem som inte kan läsa liksom. Ibland tänker jag på precis ALLA.

Ja, bloggen, dagen har varit lite sisådär. Vaknade imorse av min slemmiga luftstrupe. Och min alarmklocka. Var meningen att jag & Zirri skulle till skolan och intervjua en man, men hon var och är sjuk. Och efter att ha gymmat tillsammans med Anneli kände jag nog av hennes sjuka. Tyckte mig se stjärnor inne på City, men det var ju troligast bara jag som var snurrig. Kraschade i sängen och hamnade i tillfällig koma. Tre timmar senare återvände jag till livet igen.

För tillfället sitter jag här och är helt knäpptyst. Mina tänder är nämligen beklädda med tandskenor. Yes, you heard me. Ska snart ta av dem, börjar skava. Och tystnaden tar kål på mig.

godmorgon kära läsare. Vaknade av att en underbar sol strålade in i mitt fönster, om någon månad kommer jag väl klaga på det med just nu så är det så skönt att veta att det faktiskt blir ljusare.
På dagens agenda står projektplugg med stora feta bokstäver, och ikväll blir det tantgympa.

sitter och lyssnar på Hey, Soul Sister - Train och minns saker som är onämnbara och som föralltid kommer att förbli onämnbara på denna bloggen. Ni vet minnen som man inte riktigt vet är bra eller dåliga, har ni några såna? Well, jag får det av den låten och jag har fortfarande inte bestämt mig för om det är ett bra eller ett dåligt minne.

Whatever, ni vill säkert veta hur min måndag är. Drog in tidigt - kinda halv nio - för att simma på badhuset tillsammans med Anneli. Kanske är det en ny vana eller bara ett desperat försök att få bort min killer-rumpa, vad vet jag.
Efter det så drog vi båda upp till Bäckäng där vi skildes åt. Jag gick på en stundvis väldigt, väldigt förvirrande mattelektion och Anneli styrde kosan mot estethuset där dem målar djupa saker dagarna i ända.
Jag & Zirri sammanstrålade och efter att skoldagen var över - den varade i en timma - så åkte vi hem och jobbade med projektarbetet. Jag tror faktiskt att det kommer bli riktigt bra!

Nu sitter jag hemma och har belönat mig själv med en hemmagjord smoothie. Fick en oväntad förfrågan och det slutade med att jag ska vikariera på badet idag. Så snart ska jag väl avsluta min mysiga datastund för att hinna med bussen till Sandared.

Och just det ja, överskriften... är det snö jag ser utanför mitt fönster? Vavava? Var är solen? Var är värmen? Men framförallt; var är asfalten? Under all himla snö såklart. Jag saknar solen!

Vaknade faktiskt relativt tidigt idag, typ tio. Men jag har aldrig varit bra på att sova när jag druckit alkohol. Man hör ju historier om hur folk däckar lite överallt, och sover stora delar av dagen efter. För det första kan jag inte fatta att folk verkligen går ut på stan, häller i sig en massa etanol, för att sedan pass out på obestämd plats. Läskigt!
Jag är verkligen jätteskraj för att det ska hända mig. Därför gillar jag inte att dricka en massa, man tappar helt enkelt kontrollen.

Och efter den där gången - haha - när jag drack alldeles, alldeles för mycket och låg utslagen hela dagen efter har jag verkligen levt upp till uttrycket "aldrig mer". Hjärntvättade med säkerhet mig själv den dagen, för aldrig förr har jag känt en sådan ångest.
Är helt paranoid när det gäller bakfylla, jag hatar hatar hatar det. Visst, man ska ha en rolig kväll, men man ska ha en okej morgon också. Några timmar med alkoholhaltiga drycker väger aldrig någonsin över en hel dag av välmående.

Förövrigt mår jag faktiskt bra idag. Innan jag och Anneli drog till stan var vi hemma hos henne och gjorde oss i ordning. Har tagit ett par pics med en riktig(!!!!) kamera, men har tyvärr inte bilderna på min hårdisk. Anneli gjorde ett par awesome drinkar till mig, det var riktigt mysigt.

Idag har jag suttit rekordlänge i skolans cafeteria. Nej, det var inte på grund av att hela stället glänste eller för att det för ovanlighetens skull fanna växter på alla borden. & nej, det var (tyvärr) inte för att cafeteria-tanterna till slut tagit sitt förnuft tillfånga, insett att jag är deras bästa gäst och därför erbjöd mig gratis kaffe (vilket jag fortfarande väntar på, förövrigt) utan för att jag helt enkelt är en ängel som hjälpte en vän i nöd.
Nöden var matte, vårat allas favoritämne, och vännen var ingen mindre än Annelainen. Så där satt vi i många timmar, - okej då kanske två - drack kaffe och glodde i matteboken.

Efter det så gick jag till badhuset tillsammans med Andy. Ja, det hör till ovanligheten att göra något sådant som att bada, men det var faktiskt kul. Och ja, jag kände mig ung igen. Eller snarare yngre, haha.

satt och spionerade på nätet, och trillade över idlish.webblogg.se i historiken.. Såg att denne Idlish inte uppdaterat på flera dar! Vem tror hon att hon är?!
Ack och ve, tänkte jag, det ska det bli ändring på! Och det var den intressanta historien om hur jag började skriva detta inlägget.

Fredagen kunde inte kommit snabbare enligt mig, för ser verkligen fram emot helgen. Det är nämligen så att jag är ledig från jobbet, och efter denna ledighet kommer jag att jobba tio helger i rad.
Har inte planerat hela min awesome helg, men ska ut med Anneli imorgon, och kanske får vi sällskap. Det kan bara tiden utvisa.

Idag börjar jag tio för ovanlighetens skull - haha - och slutar tio över elva. Man ska inte klaga.

jag: zirri, jag tror att jag fick med mig en extra jobbtröja hem... *glad att ha en extratröja*
zirri: hmm, jag tror den är min!

idag har det vart en sån där grå dag som man helst vill slippa. Ni vet, när man helt enkelt ser varenda steg som ett steg för mycket, och minsta problem känns som ett stort berg helt omöjligt att bestiga. Låg kvar i sängen idag lite längre istället för att resa mig upp och hinna i tid till skolan. Varför? Inte för att jag inte orkade, utan för att jag inte ville gå upp. Förstår ni skillnaden? Knappt att jag gör det själv.
Men jag tänkte mig hela dagen som ett stort, tungt problem och jag ville helt enkelt inte att den skulle börja, så jag sköt upp den. Eller snarare undvek att börja dagen i tid.

man vet att man har en för avancerad mobil när man efter två år fortfarande hittar nya funktioner... Haha! Ja, för vet ni vad? Just nu,nu,nu, nu sitter jag i sal 303 på bäckängsgymnasiet och lyssnar på Bengt och hans visa ord. Samtidigt som jag surfar! Love this

sitter och lyssnar på Tomas Ledin - har några nostalgilåtar som han står bakom, konstigt nog - med en stor, varm kaffekopp i näven. Har större delen av dagen plumsat runt i Sandaredsbadet tillsammans med cirka hundra olika personer varav tre andra som liksom mig var över 8 år. Ja, ni fattar ju själva att livet i en simbassäng inte alltid är lätt, men det slutar givetvis alltid med party eftersom barn är barn, och även jag är ett barn.

Var jag fick den meningen ifrån vet endast gud(arna?). Jag tänker sannerligen inte tjata in mig i en massa religiösa och filosofiska frågor denna kvällen, det finns det så många andra som gör. Just nu känner jag bara för att göra... absolut ingenting.

Jag är trött på hela konceptet. Upp på morgonen, koka kaffe, göra sig i ordning, samma människor på morgonbussen, springa till en buss för att åka från södra till skolan, se samma folk i skolan, höra samma saker i skolan, veta att skolan snart tar slut, ångest över projektarbetet, samma folk på bussen hem från stan, komma hem, göra något, somna. Nästa dag ringer väckarklockan, och samma sak händer igen. Fattar ni? Jag orkar inte.
Enda gången saker inte är som dem ska är morgnar då man vaknar och tänker "yes, idag kommer det att vara annorlunda!"
Men nej, det är det aldrig.

Jag har ingen smart lösning på detta problem, och även om jag kan tänka mig varför jag känner som jag gör så vill jag bara lämna denna tanke åt sitt öde och inte ödsla energi på annat än att försöka klara de sista månaderna.

Wooo, idag är det torsdag och trots min nya inte-tjata-sönder-om-skolan-policy kan jag ändå inte motstå att tala om för er att jag börjar tio....och slutar tio över elva.

Och vad jag ska göra efter det är förmodligen redan spikat och klart - ska till gymmet med Zerina.

Vad mer kan jag berätta för er denna underbara morgon? Förutom att tantgympan var väldigt,väldigt jobbig igår och att jag kraschade i sängen efteråt så nej, ingenting.

hold on to the feeling

Idag har jag varit i stan, likt alla andra dagar. Skolan är ju där. Men när vi slutat så var jag på stan som man tänker sig den - lycklig, full med kläder och glada/weird ppl. Gick runt en stund med min vapendragare tillika bästa - värsta? - vän Zorro.
Vi gick in på H&M där vi stannade hur länge som helst och testade diverse klänningar, skor och även en shortsdräkt som sannerligen inte satt som den skulle.

Fastslog - som jag gjort hundra gånger förut - att min rumpa dödar alla slags jeans som finns. Förklaringarna till detta fenomen är många, men min fasta och orubbliga åsikt är att Gud hatar mig och vill bestraffa mig genom att låta mig få den värsta hängrumpan i hela världen. Zerina hävdade dock att jag inte har nån rumpa alls. Men hur kommer det då sig att något enormt stort alltid sabbar jeansrumpan? Det är ju knappast mina lår

Att träna gör att jag känner mig hälsosam. Och hälsosam vill ju alla vara. Jag tränar inte för att bli smal eller för att se ut på ett visst sätt, även om det är kul att träningen kan ge resultat. Jag mår bara mycket bättre efter att ha tränat än vad jag gör om jag inte gjort det.

Och såklart har jag ett mål med träningen. Jag vill ju inte precis springa 1 km och svimma, jag vill ju att det ska gå framåt. Och ibland går det framåt, men ibland inte.

har gjort en ny header, även om framtiden är oviss för denna blogg. Måste ju då få säga att jag är redigt nöjd med den!

Tycker att min blogg har varit lite dyster den senaste tiden.
När jag återupptog mitt bloggskrivande för mer än ett år sedan så gjorde jag det för att underhålla folk. Förr skrev jag roliga texter om vardagsting. Kryddade med lite sarkasm, ironi och en massa kärlek. Och det underhöll inte bara folk, utan även mig.

Nuförtiden ser jag inte så mycket humor, jag ser den kalla dystra verkligheten.
Kanske är det för att livet är hårt - inte bara mot mig, utan mot alla - eller kanske för att jag helt enkelt blivit en torris *bam bam baaaam*. Jag skriver om det som berör mig, och just nu är det skolan som kretsar i huvudet 24/7. Men kanske är det dags att göra detta till en plats där såna saker är förbjudna att skriva om. För vad vinner jag på att skriva ut mina bekymmer här? Det enda jag får är ännu mer magvärk eftersom det är så mycket som måste göras.

och dessutom så kommer jag aldrig skriva om mina personliga problem här. Internet är en plats för glädje och kontakt, inte för smutskastning och skitsnack vilket vissa inte förstått än. Jag tänker aldrig, aldrig sänka mig till den nivån då jag skriver ut elaka saker om andra personer, för jag är smart nog att ifall jag har problem med någon ringa personen i fråga och reda ut det.
och ja, det var väl en av mina dolda agressioner, haha.

Så då är det stora frågan vad jag vill skriva om.. det är den stora frågan. Och idag har jag inte svaret på den. Kanske imorgon, eller i övermorgon, eller kanske aldrig. Kanske har min kreativitet tagit slut, och kanske kommer jag i framtiden nöja mig med att stalka mina vänners bloggar.